Blog Page Navigation

Saturday, November 30, 2019

Ato Dakheel, a Yazidi living in Sweden

The Sun Shines all over the World

Ato Dakheel is a Yazidi born in Hardan, a small village in northern Iraq. In 2014, Ato and his family fled Iraq when ISIL attacked the city of Sinjar near the Sinjar Mountain close to the Iraq-Syria border. After a long journey, Ato ended up in Sweden, where he today goes to school. In an interview he tells in detail about his, Yazidis’ and Kurds’ history.

Today he serves as a goodwill ambassador for the Yazidi/Kurdish people through sharing the account of his migratory journey.

– The sun is an important symbol for Yazidis, Ato explains.

"On November 26, 2015, I came to Sweden and I call it my birthday," says Ato Dakheel.


Sunday, August 3, 2014 – Sinjar Massacre

Ato Dakheel says he will never forget Sunday, August 3, 2014. It was on that day, at 11 am, that ISIL attacked the city of Shingal, or Sinjar as it is also called. The city is located in northwestern Iraq near the Iraq-Syria border. About 80 percent of the city's population were at that time Yazidis, about 15 percent were Muslims and about 5 percent were Christians. The UN has described the ISIL attack on the Yazidis as genocide.
ISIL attacked and slaughtered all men and the elderly. Young girls were taken as sex slaves. ISIL took more than 50 cousins ​​of mine on August 3, 2014. It was 12 kilometres to the mountain. We walked all the way and ISIL was behind us. ISIL calls Yazidis “kafer”, which means that you don't believe in anything. We believe in God and angels, Ato explains. 

The World Community Needs to Act

In recent years, there have been a lot of tensions in the area around Shingal between different Kurdish forces.

“The world community needs /… / to act and put an end to the impunity that has been prevailing for a long time in a practically lawless Iraq. The UN has become lame and refrain many times from acting because they depend on the Iraqi government for their presence in the country. Failure to intervene, however, will lead to continued uncontrollable violence, law violations and war crimes,” the Swedish war correspondent and Middle Eastern analyst Magda Gad wrote in the Swedish newspaper Expressen on October 17, 2017.

The Kurds were one people

Ato Dakheel explains that the Kurds a long time ago were one people.

– All Kurds were Yazidis. The Kurdish flag also testifies this. The Kurdish flag has a sun in the middle. The sun is an important symbol for us Yazidis.

Ato says that Kurdistan has its own territory in Iraq.

– Kurdistan has its own president, prime minister and parliament, but belongs to Iraq.

Ato is very knowledgeable in this area and he knows his history well.

– Before the First World War and even during the war many wars against religions took place. The Ottoman Empire wanted everyone to become Muslims. Many became Muslims after the First World War. Istanbul was the capital of the Ottoman Empire, which during the First World War was a friend of Germany. England and France wanted to divide the Ottoman Empire to make it weaker. After the First World War, the borders between Iraq, Syria, Iran and Turkey were drawn in the middle of Kurdistan.

The Kurdish flag

Some brief facts about the history of Kurdistan

1922: A Kurdish man in Turkey, Sheikh Said, fought against the Ottoman Empire. He was executed by Turkey in 1925.

1942: Mustafa Barzani, a Kurdish man from Iraq, wanted to make a revolution. His son Massoud Barzani is now president of the Kurdish part of Iraq. Along with an army of Peshmerga soldiers, Mustafa Barzani fought against the Iraqi state for an independent Kurdistan.

1946: Qazi Muhammad, a Kurd from Iran, fought against the Iranian state with the help of the Soviet Union. He was executed by the Iranian state.

Ato Dakheel explains that it was with the help of the United States that the Kurds in 1991 got their own region in Iraq where the Kurds could almost decide themselves. He further explains that the people of Iraq have suffered many wars.

On August 2, 1990, the Gulf War started when Iraq invaded Kuwait.

On March 20, 2003, the United States invaded Iraq by attacking the capital Baghdad with aircraft and missiles.

March 16, 1988 – Halabja Massacre

March 16, 1988 was another tragic day in world history.

“30 years ago, Saddam Hussein's regime used the chemical weapons mustard gas and nerve gas to murder the Kurds in Halabja as part of his genocidal campaign, the so-called Al-Anfal Campaign, against Kurds. On March 16, 1988, 5,000 Kurds were murdered and more than 10,000 were estimated to be severely injured by the attack. Several thousand Kurds were reported to have died after the attack as a result of various complications, diseases and birth defects. The gas attack in Halabja was one of forty issued against Kurds during Saddam Hussein’s time where a total of 182,000 Kurds are estimated to have been murdered as part of the Al-Anfal Campaign. Even today, the survivors suffer from the traumatic experiences of that day, but also from the health problems that these chemical weapons brought. Experts have demonstrated that dangerous mustard gas still exists today in some of the city's cellars,” the International Women's Association for Peace and Freedom (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF) wrote on its blog on March 16, 2018.

Escaped to the Sinjar Mountain

Ato grew up in the small village of Hardan in northern Iraq. He says that there is very beautiful nature in Kurdistan. Water and mountains.

Ato went to school for nine years in Iraq. He says that the teachers beat the students if, for example, they forgot a school assignment. He also says that Yazidis could not go anywhere outside the area.

– It happened many times that they kidnapped Yazidis and demanded a ransom, Ato says.

Ato lived in the village of Hardan until August 2014 when his family and many other Yazidi families fled up to the Sinjar Mountain.

– We were on the Sinjar Mountain for eight days without food and without water. We had to eat leaves, Ato continues.

Kurdish military, PKK, came to the mountain and opened a small road.

– We walked to Syria. There were about 500,000 people. There were children and there were women. Many cried. We slept in the field.


Ato draws a map to show how the borders go through Kurdistan. The countries of Iraq, Iran, Turkey and Syria are close to each other. He draws the city of Shingal, which ISIL attacked on August 3, 2014. He shows on the map how the family moved over the mountains.

Worked 12 hours a day in Turkey

Ato draws a map to show how the borders go through Kurdistan. The countries of Iraq, Iran, Turkey and Syria are close to each other. He draws the city of Shingal, which ISIL attacked on August 3, 2014. Then he draws the province of Duhok, which borders on Turkey in the north and Syria in the west. Through the province of Duhok, Ato and his family – and about 400 other Yazidi families – were able to go to Turkey and a large mountain.

– There, the Turkish military took us. We slept under the trees for four days. Then we got help from Kurds from Turkey. In Shernak we lived in a school for 16 days. We were 16 people in two rooms. For us Yazidis it was extra difficult in Turkey.

Ato says the family moved to the city of Siirt, where they lived for a year and a half.

– We worked 12 hours a day, every day of the week. I was digging in the ground for one dollar a day. We lived 16 people in an apartment with two rooms and a kitchen.

Boat trip to Greece

Ato explains that his aunt, who lived in Småland in Sweden, called and told Ato’s dad that she could help one person. Ato says that he has two older brothers and two younger brothers. Ato’s father did not want to leave the family in Turkey. Together, the family decided that Ato should go to Sweden.

– I was scared and worried, Ato says. I went to Istanbul with some friends. We stayed there for a few days. From there we went in a small inflatable boat. 64 people. Children, women, elderly, young people ... We would go to Greece, one to two hours boat trip across the sea. We couldn’t swim. The small children cried. The boat began to fill with water. We prayed to God many times, Ato says and clasps his hands.

Ato continues his story and says that they all arrived on the Greek island.

– The others who I travelled with in the boat hugged each other, but no one hugged me. Then I felt alone in the whole world.

Long journey through Europe

The journey went on to Athens, an 8 hours long journey in a large ship.

– Then we went by many buses to Macedonia. There were refugees from Syria, Afghanistan, Africa ... I was with a family. It was a mother, a father and two children. It was November and it was cold. We went by bus to Serbia, where we stayed for two or three days. We were outside all the time. Day and night. We couldn't buy food. We got some bread with butter and cheese.

Ato is very talkative and continues to tell the story about the long journey. The journey continued by bus through Croatia, Austria and Slovakia.

– In Austria we stayed for four days. We were outside all the time.

Ato ended up in a refugee camp in Germany. A cousin of Ato lived in Hamburg. The cousin wanted Ato to stay in Germany, but Ato had already decided; he was going to Sweden. Ato’s cousin helped Ato to the train station and onto a train to Copenhagen. The cousin explained that Ato had 30 minutes in Copenhagen to find the train which would go to Malmö in Sweden.

From one refugee camp to the other

Once in Copenhagen, Ato approached a man and asked for help. It turned out that the man was Kurdish and could speak Kurdish. The Kurdish man helped Ato to get onto the train that went to Malmö. Once in Malmö, November 26, 2015, Ato was taken to the police station. The police interrogated Ato about what he would do in Sweden and Ato replied that he was a refugee. Ato’s aunt came to Malmö to meet Ato, but first she was not allowed to meet him. After a few days, however, Ato came to his aunt in Småland.

The family who remained in Turkey thought that “we should live a better life or die” and decided therefore to go to Sweden. Ato’s mother, father, younger brother and younger sisters came to Sweden on December 12, 2015.

Ato’s older brothers, one 30 years old with four children and the other 25 years old and single, stayed in Turkey and came later to Greece.

– The EU decided that all Yazidis would move to Germany, Ato says. Therefore, my older brothers moved to Germany.

Ato and the family members who were now in Sweden moved from Småland to a refugee camp in Malmö.

– We were many who slept on the floor, Atos's mother interposes. She shed some tears.

A woman from the church helped the family

Later the family moved to another refugee camp between Lund and Hässleholm and then they were moved to another refugee camp in Hanöhus.

– Then we came to Listerlandet, Ato explains. We were eight people. Six of us stayed in one room. My brother Serbest and I lived in a cabin. We lived there for eight months. One day a woman who was active in the church came to the refugee camp. She wanted to integrate us into Swedish society. She wanted to integrate not only my family but everyone in the camp.

Ato says that the woman asked Ato questions.

– Then I could not speak Swedish or English at all. We had a neighbour who could speak English fluently who interpreted for us. The woman asked if I had signed up for school, but I had not. I didn’t know I had that opportunity in Sweden. The woman promised she would sign me up. This was a Friday. The woman said that “on Monday I’ll pick you up and we’ll go to school”.

On Monday, the woman drove Ato to a school in Sölvesborg. The whole family attended a church course in simple Swedish for new Swedes/refugees.

– From the beginning I was afraid of the church because ISIL in 2014 treated us so bad because we are Yazidis.


Ato Dakheel and Maria Veneke Ylikomi

Demonstration against war and for democracy

In 2016, Ato and his family came to Kungsmarken in Karlskrona in southern Sweden.

– We knew almost no one, Ato explains. We called the woman from the church who made sure we got to meet a man from Kungsmarken Church. The Kungsmarken Church has helped us a lot.

Ato tells with a smile that he started a course at the Naval Museum in Karlskrona.

– There I got to learn Swedish and we learned history. We participated in a competition with the museum, a competition between several museums in Sweden. The Naval Museum won the competition and we went to Stockholm to receive the award.

It went well for Ato in the Swedish school and he quickly completed a nine years’ (!) study plan.

– In June I got all the grades, Ato says happily, explaining that it meant a lot to him.

Ato had the luck to go to India on a school trip.

– We were 2 students out of 300 who went to India. I gave a lecture in India, Ato says with enthusiasm.

Ato came to the Swedish Parliament and met the Swedish prime minister Stefan Löfven. At the wall in the Dakheel family’s living room, there is a portrait of Ato together with the prime minister.

– We learned in school about the different parties and what they want.

In October 2019 Ato Dakheel led a demonstration in Karlskrona together with a friend. It was a short time after Turkey entered with soldiers into the Kurdish area of ​​Rojava. The messages from the Kurdish demonstration were clear against war and for democracy.

When asked whether Ato feels welcome in Sweden or if he in any way feels discriminated, Ato answers that this is a difficult question.

– It depends on different people. When we demonstrated we appeared in an article in the newspaper. Then there was one woman who wrote “Go home and help instead of complaining here”. Then I didn't really feel welcome.


"Do anything but do not kill people. Do not use weapons," says Ato Dakheel.

Ato's clear message: “Do not kill people. Do not use weapons.”

Ato has a clear message that he would like to convey:

– Do anything but do not kill people. Do not use weapons. I hope that women and children in the Middle East will enjoy more freedom. Not a dictator who decides everything. Women should have time for themselves. I will fight for the rights of women and children throughout my life.

In the summer of 2019, Ato Dakheel founded the Kurdish Democratic Association in Karlskrona. On the question of how Ato wants the Kurdish Democratic Association to develop, he answers:

– Freedom and democracy. We should all help each other. Everyone is equal.


"I hope that women and children in the Middle East will enjoy more freedom," says Ato Dakheel.



Ato Dakheel in the pulpit of the Swedish Parliament.

Article by Maria Veneke Ylikomi, Goodwill Ambassador Foundation, 30 November 2019

In Swedish/På svenska:

Ato Dakheel, yazidier boende i Sverige: Solen lyser över hela världen

Ato Dakheel är yazidier och föddes i Hardan, en liten by i norra Irak. År 2014 flydde Ato och hans familj från Irak då IS attackerade staden Sinjar vid Sinjarbergets fot nära gränsen till Syrien. Efter en lång och farofylld resa hamnade Ato i Sverige, där han idag går i skolan. Han berättar utförligt om både sin, yazidiers och kurders historia.

– Solen är en viktig symbol för oss yazidier, förklarar Ato.

Söndagen den 3 augusti 2014 – Sinjarmassakern
Ato Dakheel säger att han aldrig kommer att glömma söndagen den 3 augusti 2014. Det var den dagen, klockan 11, som IS anföll staden Shingal, eller Sinjar som den också kallas. Staden ligger i nordvästra Irak nära gränsen till Syrien. Cirka 80 procent av stadens befolkning var vid den tiden yazidier, cirka 15 procent var muslimer och cirka 5 procent var kristna. FN har beskrivit IS-attacken mot yazidierna som folkmord.
– IS anföll och slaktade alla män och äldre. Unga tjejer blev sexslavar. IS tog mer än 50 kusiner till mig den 3 augusti 2014. Det var 12 kilometer till berget. Vi gick till fots och IS var bakom oss. IS kallar yazidier för ”kafer”, vilket betyder ungefär att man inte tror på något. Vi tror på Gud och änglar, förklarar Ato.

Världssamfundet behöver agera
De senaste åren har det varit spänningar i området kring Shingal mellan olika kurdiska styrkor.
”Världssamfundet behöver /…/ agera och få stopp på straffriheten som under lång tid har fått råda i ett praktiken laglöst Irak. FN har blivit tandlöst och avstår många gånger från att agera eftersom de är beroende av irakiska regeringen för sin närvaro i landet. Genom att inte ingripa leder det dock till att det okontrollerbara våldet, lagöverträdelserna och krigsbrotten fortsätter”, skrev den svenska krigskorrespondenten och Mellanösternanalytikern Magda Gad i Expressen den 17 oktober 2017.

Kurderna var ett folk
Ato Dakheel förklarar att kurderna långt tillbaka i tiden var ett folk.
– Alla kurder var yazidier. Det vittnar även den kurdiska flaggan om. Den kurdiska flaggan har en sol i mitten. Solen är en viktig symbol för oss yazidier.
Ato berättar vidare att Kurdistan har ett eget område i Irak.
– Kurdistan har en egen president, en egen statsminister och ett eget parlament, men tillhör Irak.
Ato är oerhört kunnig inom området och kan sin historia.
– Före första världskriget och även under kriget utspelade sig många krig mot religioner. Osmanska riket ville att alla skulle bli muslimer. Många blev muslimer efter första världskriget. Istanbul var huvudstad i Osmanska riket, som under första världskriget var vän med Tyskland. England och Frankrike ville dela Osmanska riket för att göra det svagare. Efter första världskriget drogs gränserna mellan Irak, Syrien, Iran och Turkiet mitt i Kurdistan.

Några korta fakta om Kurdistans historia
1922: En kurdisk man i Turkiet, Sheikh Said, krigade mot Osmanska riket. Han avrättades av Turkiet år 1928.
1942: Mustafa Barzani, kurd från Irak, ville göra revolution. Hans son Massoud Barzani är idag president i den kurdiska delen av Irak. Tillsammans med en armé av peshmergesoldater krigade Mustafa Barzani mot irakiska staten för ett självständigt Kurdistan.
1946: Qazi Muhammad, kurd från Iran, krigade mot iranska staten med hjälp av Sovjet. Han avrättades av den iranska staten.
Ato Dakheel förklarar att det var med hjälp av USA som kurderna år 1991 fick en egen region i Irak där kurderna nästan själva fick bestämma. Han förklarar vidare att folket i Irak har drabbats av många krig.
Den 2 augusti 1990 inleddes Kuwaitkriget, eller Gulfkriget som det ofta kallas, då Irak invaderade Kuwait.
Den 20 mars 2003 invaderade USA Irak genom att anfalla huvudstaden Bagdad med flyg och missiler.

Den 16 mars 1988 – Halabjamassakern
Den 16 mars 1988 var ytterligare ett tragiskt datum i världshistorien.
”För 30 år sedan använde Saddam Husseins regim de kemiska vapnen senapsgas och nervgas för att mörda kurderna i Halabja som en del av hans folkmordskampanj, den så kallade Anfalkampanjen, mot kurder. Den 16 mars 1988 mördades 5 000 kurder och mer än 10 000 beräknades svårt skadade av attacken. Flera tusen kurder rapporterades ha dött efter attacken som resultat av diverse komplikationer, sjukdomar och fosterskador. Gasattacken i Halabja var en av fyrtio som utfärdades mot kurder under Saddam Husseins tid där totalt 182 000 kurder beräknas ha mördats som en del av Anfalkampanjen. Än idag lider överlevarna av de traumatiska upplevelserna från den dagen, men även av hälsoproblem som dessa kemiska vapen medförde. Experter har påvisat att farlig senapsgas finns kvar även idag i vissa av stadens källare”, skrev Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet på sin blogg den 16 mars 2018.

Flydde till Sinjarberget
Ato växte upp i den lilla byn Hardan i norra Irak. Han säger att det finns mycket vacker natur i Kurdistan. Vatten och berg.
Ato gick nio år i skolan i Irak. Han berättar att lärarna slog eleverna om de till exempel glömde en skoluppgift. Han berättar vidare att yazidier inte kunde åka någonstans utanför området.
Det hände många gånger att de kidnappade yazidier och krävde en lösensumma, säger Ato.
Ato levde i byn Hardan fram till augusti år 2014 då hans familj och många andra yazidiska familjer flydde upp till Sinjarberget.
– Vi var på Sinjarberget i åtta dagar utan mat och utan vatten. Vi fick äta löv, fortsätter Ato.
Kurdisk militär, PKK, kom till berget och öppnade en liten väg.
– Vi gick till fots till Syrien. Det var cirka 500 000 personer. Det var barn och det var kvinnor. Många grät. Vi sov på marken. 

Jobbade 12 timmar om dagen i Turkiet
Ato ritar en karta över hur gränserna går genom Kurdistan. Länderna Irak, Iran, Turkiet och Syrien gränsar till varandra. Han ritar ut staden Shingal, som IS anföll den 3 augusti 2014. Sedan ritar han ut provinsen Duhok som gränsar till Turkiet i norr och till Syrien i väster. Genom provinsen Duhok kunde Ato och familjen – och cirka 400 andra yazidiska familjer – ta sig till Turkiet och ett stort berg.
– Där tog turkisk militär oss. Vi sov under träden i fyra dagar. Sedan fick vi hjälp av kurder från Turkiet. I Shernak bodde vi 16 dagar i en skola. Vi var 16 personer i två rum. För oss yazidier var det extra svårt i Turkiet.
Ato berättar att familjen flyttade till staden Siirt, där de bodde i ett och ett halvt år.
– Vi jobbade 12 timmar om dagen, varje dag i veckan. Jag grävde i marken för 10 kronor om dagen. Vi bodde 16 personer i en lägenhet med två rum och kök.

Båtfärd till Grekland
Sedan berättar Ato att hans faster, som bodde i Småland, ringde och sa till Atos pappa att hon skulle kunna hjälpa en person. Ato förklarar att han har två äldre bröder och två yngre bröder. Atos pappa ville inte lämna familjen kvar i Turkiet. Tillsammans bestämde familjen att Ato skulle åka till Sverige.
– Jag var rädd och orolig, säger Ato. Jag åkte till Istanbul med några vänner. Där stannade vi i några dagar. Därifrån åkte vi i en liten gummibåt. 64 personer. Barn, kvinnor, äldre, unga … Vi skulle åka till Grekland, en till två timmars båtfärd över havet. Vi kunde inte simma. Små barn grät. Båten började fyllas med vatten. Vi bad till Gud många gånger, säger Ato och knäpper händerna.
Ato berättar vidare att de lyckades komma i land på den grekiska ön.
– De andra som jag reste med i båten kramade varandra, men ingen kramade mig. Då kände jag mig ensam i hela världen.

Lång resa genom Europa
Resan gick vidare till Aten, 8 timmars färd i ett stort skepp.
– Sedan åkte vi vidare i många bussar till Makedonien. Det var flyktingar från Syrien, Afghanistan, Afrika … Jag var tillsammans med en familj. Det var en mamma, en pappa och två barn. Det var november och det var kallt. Vi åkte buss vidare till Serbien, där vi stannade i två–tre dagar. Vi var ute hela tiden. Dag och natt. Vi kunde inte köpa mat. Vi fick lite bröd med smör och ost.
Resan gick vidare med buss genom Kroatien, Österrike och Slovakien.
– I Österrike stannade vi i fyra dagar. Vi var ute hela tiden.
Så småningom hamnade Ato i ett flyktingläger i Tyskland. En kusin till Ato bodde i Hamburg. Kusinen ville att Ato skulle stanna i Tyskland, men Ato hade bestämt sig. Han skulle till Sverige. Atos kusin hjälpte Ato till tågstationen och ett tåg mot Köpenhamn. Kusinen förklarade att Ato hade 30 minuter på sig i Köpenhamn att hitta tåget som skulle gå till Malmö i Sverige.

Från det ena flyktinglägret till det andra
Väl framme i Köpenhamn gick Ato fram till en man och bad om hjälp. Det visade sig att mannen var kurd och kunde tala kurdiska. Den kurdiske mannen hjälpte Ato att komma på tåget som gick till Malmö. Väl framme i Malmö, den 26 november 2015, blev Ato förd till polisstationen. Polisen förhörde Ato om vad han skulle göra i Sverige och Ato svarade att han var flykting. Atos faster kom till Malmö för att träffa Ato, men hon fick vid första tillfället inte tillstånd att möta honom. Efter några dagar fick dock Ato komma till sin faster i Småland.
Familjen som var kvar i Turkiet tänkte att ”vi ska leva ett bättre liv eller dö” och bestämde sig därför för att åka till Sverige. Atos mamma, pappa, yngre bror och yngre systrar kom till Sverige den 12 december 2015.
Atos äldre bröder, den ene 30 år med fyra barn och den andre 25 år och singel, stannade kvar i Turkiet och kom senare till Grekland.
– EU bestämde att alla yazidier skulle flytta till Tyskland, berättar Ato. Därför flyttade mina äldre bröder senare till Tyskland.
Ato och de familjemedlemmar som nu var i Sverige flyttade från Småland till ett flyktingläger i Malmö.
– Vi låg många på golvet, inflikar Atos mamma vid ett tillfälle. Hon fäller några tårar.

En kvinna som var aktiv i kyrkan hjälpte familjen
Senare flyttade familjen till ett annat flyktingläger mellan Lund och Hässleholm och därefter förflyttades de till ett flyktingläger i Hanöhus.
– Sedan kom vi till Listerlandet, förklarar Ato. Vi var åtta personer. Sex av oss bodde i ett rum. Jag och min bror Serbest bodde i en stuga. Där bodde vi i åtta månader. En dag kom en kvinna som var aktiv i kyrkan till flyktinglägret. Hon ville integrera oss i det svenska samhället. Hon ville integrera inte bara min familj utan alla i lägret.
Ato berättar att kvinnan ställde frågor till Ato.
– Då kunde jag inte alls tala svenska eller engelska. Vi hade en granne som kunde tala flytande engelska och tolkade för oss. Kvinnan frågade om jag hade anmält mig till skolan, men det hade jag inte gjort. Jag visste inte att jag hade den möjligheten i Sverige. Kvinnan lovade att hon skulle anmäla mig. Det här var en fredag. Kvinnan sa att ”på måndag hämtar jag dig och så åker vi till skolan”.
På måndagen körde kvinnan Ato till en skola i Sölvesborg. Hela familjen gick en kurs i kyrkan i lättare svenska för nya svenskar/flyktingar.
– Från början var jag rädd för kyrkan eftersom IS 2014 behandlade oss så illa för att vi är yazidier.

Demonstration mot krig och för demokrati
År 2016 kom Ato och familjen till Kungsmarken i Karlskrona.
– Vi kände nästan ingen, förklarar Ato. Vi ringde till kvinnan från kyrkan som såg till att vi fick träffa en man från Kungsmarkskyrkan. Kungsmarkskyrkan har hjälpt oss mycket.
Sedan berättar Ato med ett leende att han fick gå en kurs på Marinmuseum i Karlskrona.
– Där fick jag lära mig svenska och vi lärde oss historia. Vi deltog i en tävling med museet, en tävling mellan flera museer i Sverige. Marinmuseum vann och vi fick åka till Stockholm för att ta emot priset.
Det gick bra för Ato i den svenska skolan och han läste snabbt in nio (!) läsår.
– I juni fick jag alla betygen, säger Ato glatt och förklarar att det betydde mycket för honom.
Sedan fick Ato åka till Indien på en skolresa.
– Vi var 2 elever av 300 som fick åka. Jag höll en föreläsning i Indien.
Ato fick komma till riksdagen och träffa Sveriges statsminister Stefan Löfven. Hemma i familjens vardagsrum hänger en porträttbild på Ato tillsammans med statsministern.
– Vi lärde oss i skolan om de olika partierna och vad de vill.
I oktober 2019 ledde Ato Dakheel tillsammans med en vän en demonstration i Karlskrona. Det var efter att Turkiet gått in med soldater i det kurdiska området Rojava. Budskapen från den kurdiska demonstrationen var tydliga mot krig och för demokrati.
På frågan om Ato känner sig välkommen i Sverige eller om han på något sätt känner sig diskriminerad svarar Ato att det är en svår fråga.
– Det beror på olika människor. När vi demonstrerade var vi med i en artikel i tidningen. Då var det en kvinna som skrev ”Åk hem och hjälp till istället för att klaga här”. Då kände jag mig inte riktigt välkommen.

Atos budskap: ”Döda inte människor. Använd inte vapen.”
Ato har ett klart och tydligt budskap som han gärna vill framföra:
– Gör vad som helst men döda inte människor. Använd inte vapen. Jag hoppas att kvinnor och barn i Mellanöstern ska få mer frihet. Inte en diktator som bestämmer över alla. Kvinnor ska få ha tid för sig själva.
Jag kommer att kämpa för kvinnors och barns rättigheter i hela mitt liv.
Sommaren 2019 bildade Ato Dakheel Kurdiska demokratiska föreningen i Karlskrona. På frågan om hur Ato vill att Kurdiska demokratiska föreningen ska utvecklas svarar han:
– Frihet och demokrati. Vi alla ska hjälpas åt. Alla är lika mycket värda.

Text: Maria Veneke Ylikomi